Inskolning

Igår var det dags för inskolning på dagis för Hugo. Jag var väldigt förväntansfull och tyckte de skulle bli himla spännande. Man vet ju liksom inte vad man har att förvänta sig.
På en gång när vi kom dit stövlade han iväg och spanade in barnen och alla grejerna. Hans inskolningsfröken Berit blev han kompis med på en gång och han brydde sig inte alls om sin mamma. Jag höll mig i bakgrunden och tittade stolt på min son när han tog för sig av sin nya miljö. Det värmer gott i mamma hjärtat när jag ser hur trygg han är i sig själv. Inte rädd för främlingar för fem öre, han ser alla som sina vänner och ler och vinkar glatt! Jag blir riktigt rörd och framför allt stolt över min lille grabb som blivit så stor!
Idag satt jag inne och drack kaffe medan Hugo följde med alla barnen ut. Inga protester förutom att de tog för lång tid för dem att öppna dörren så han fick gå ut ;) Vid ett tillfälle såg han att jag satt där inne, då flinade han upp sig med hela ansiktet, peka på mig och sa "mamma".. vinkade och sedan fortsatte han med cykeln han hade funnit.

Den största delen av min tanke kring uppfostran och nånting som jag verkligen vill förmedla och lära Hugo är just trygghet och framför allt att känna sig trygg i sig själv. När jag ser honom rulta omkring i en helt främmande miljö med helt nya människor så förstår jag att han känner just det, trygghet!!!
Och jag kan inte med ord beskriva den känslan som bubblar upp i mig. Jag blir bara sååå lycklig!!!

Vi kunde inte ha valt en bättre förskola, Hugo kommer få de så himla bra där!!!